Erika Olofsson
Orustredaktionen, Stenungsunds Posten
tel 0304-374 31
- Yeehaaa! Med cowboyhatten på huvudet och med en säker sitts i sadeln far ryttarna fram på sina hästar inne i manegen. Målet är de 18 kalvarna i andra änden av lokalen, kalvar som skall med hästarnas hjälp fösas in i fållorna.
Det var rena rama vilda western på Orust ridklubb i lördags. 11 ryttare som alla sysslar med westernridning hade kommit till ridklubben för att träna teampenning, en slags kofösning. 18 ungdjur hade körts till ridklubbens manege för att låta sig fösas in i fållor som stod uppställda.
Teampenning är engelska där team
står för lag och penning syftar på att laget ska fösa in kalvar i en pen - kätting
eller fålla. I manegens bortre hörn står 18 kossor tätt ihop. Varje ko har fått
en nummerlapp på sig. Tre kor har samma nummer. Samtliga kreatur är numrerade
från 1 till 6. I motsatta hörnet finns fållan som kalvarna ska fösas in i.
Varje lag får 2 minuter på sig att fösa in sina tre
kalvar i fållan. Ryttarna tävlar i team om tre. En eller två ryttare
skiljer ut boskapen, som är märkta med ett nummer på varje sida, de andra
passar djuren på vägen mot boxen så att de inte springer tillbaka in i
flocken och tryggheten som den innebär. De har
ko-lossalt kul, gänget i western gruppen, det är lätt att se!
-Det är vissa regler att följa, säger Christer Falkenskantz
från Falköping, tränare i teampenning som kommit till Orust för att hålla i
helgens träning. Laget arbetar på tid och det gäller inom tiden att fösa tre
kalvar med rätt nummer in i fållan. Om de har fem djur över startlinjen då
tiden är slut är det ”no time” och laget får minuspoäng. Nu är det
ingen tävling, men vi kör träningen så tävlingslik som vi får enligt
reglerna som finns.
Teampenning är en sport som ökar
bland ryttare i landet. Det finns cirka 4000 ryttare som håller på med westernridning,
1000 av dem sysslar med teampenning. Teampenning kan utföras med i stort sett
vilken häst som helst, men hästen måste vara över 1,45 i mankhöjd för att
ryttaren skall komma över kornas horn. Tyngre hästar har lite svårare för
att svänga och fokusera, då har de ädlare raserna och ponnys lättade för
sig.
-Det finns raser som är speciellt
framavlade för teampenning, ungefär som bordercollies då det gäller vallning
av får, berättar Christer Falkenkrantz.
Till lördagens teampenning hade en
stor publik hittat. Christer guidade både dem och ryttarna genom träningen som
både var spännande och underhållande. De stackars kalvarna som fick se sig fösta
hit och dit i lokalen sprang inte alltid ryttarnas väg, vilket satte prov på både
häst och ryttare.
-Kalvarna mår inte alls dåligt av
det här, de tar inte på något sätt fysisk skada av att bli fösta av hästarna.
Det hela är fullt naturligt, om en ko kommer för nära visar hästen dominans
mot kon vilket gör att kossan vill flytta på sig, den principen används vid
all fösning av kreatur, säger Christer Falkenkrantz.
Det var en fröjd att se de duktiga ryttarna kämpa med att få in kalvarna i fållan. Kalvarna hade många gånger sin egen uppfattning om vart de ville springa och gömde sig gärna mitt inne i flocken. Av de tre kalvarna med samma nummer var det få team som lyckades få in samtliga i boxen.
-Tävlingsmässigt är det bättre att ha en kalv med rätt
nummer inne, än att få in flera med fel nummer. Under träningar, som i dag,
är det viktiga att få ryttarna att agera rätt med sina hästar mot korna så
att de kan använda kunskaperna faktiskt längre fram.
Det gällde att samarbete och mota
de djur som tog sin flykt då de djur med rätt numer sållades ut.
Alla hästraser går att använda, det är Esa Kolehmainens vita arab ett slående
exempel på.
Krister Johansson som är en av de drivande krafterna bakom westernridningen på
Orust,
var själv mycket aktiv inom teampenningen under lördagen.
18 kor och 3 ryttare, tre djur skulle skiljas från flocken och föras till en fålla
där djuren skulle stanna,
inte alltid så lätt visade det sig.
Fartfyllt, roligt, underhållande och samtidigt jobbigt, det är teampenning i
ett nötskal.
En mycket stor publik hade kommit till Orust Ridklubb under lördagen för
att ha ko-lossalt roligt.
Text och bild: Erika Olofsson
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bohusläningen
Söndagen 9 November 2003
"Teampenning är det roligaste jag vet" De har ko-lossalt kul
I helgen tränades teampenning för första gången
på Orust. Teampenning ingår i Westernridningen.
Det handlar om att lagvis fösa in kalvar i en fålla - pen på engelska.
Teampenning är det roligaste jag vet, försäkrar
KristerJohansson, 53 år.
Han började rida på gamla dar efter han hade ridit på dotterns häst och fått
blodad tand. Sen -97 har han haft egen häst. Året därpå började han med
westernridning.
Och i helgen såg han alltså till att det blev träning i teampenning - en gren
inom westernridningen - på Orust ridklubb. Det var första gången. Men säkert
inte sista.
Två minuter
Teampenning är engelska där team står för lag och penning syftar på att
laget ska fösa in kalvar i en pen - kätting eller fålla.
Första laget in består av Krister Johansson, Lars-Åke Svensson och Martin
Karnå. Varje lag består av tre personer.
I manegens bortre hörn står 21 ettåriga kavlar tätt ihop. Varje kalv har fått
en nummerlapp på sig. Tre kalvar har samma nummer. De är numrerade från 1
till 6.
I motsatta hörnet finns fållan som kalvarna ska fösas in i.
- Varje lag får 2 minuter på sig att fösa in sina tre kalvar i fållan. När
det är 30 sekunder kvar säger jag till.
Christer Falkenskantz från Falköping är tränare i teampenning och har kommit
till Orust för att hålla i helgens träning. Han informerar om reglerna för
alla som fyller läktarna i manegen.
Första laget ska fösa kalvarna som har nummer 2. På en minut och 48 sekunder
får de in två kalvar.
Agneta Nienhardt
agneta.nienhardt@bohuslaningen.se
0304-309 95
Stenungsposten
Westernridning i Orust Ridhus
På söndagsförmiddagen var det för första gången träning i Teampenning i Orust Ridklubb i Henån där ett antal ungnötboskap för första gången fått till tillträde till manegen. Christer Falkenkrantz från Falköping var närvarande som lärare och konfriencier när de fyra lagen med sina elva westernriders skulle skilja och driva boskapen från flocken och in i boxen av stålstängsel på andra sidan manegen.
1975 bildades den första Westernklubben i Sverige, berättar Christer Falkenkrantz och Westerrnriders 1983. I mitten av 1990-talet fullkomligt explodera intresset för sporten och idag är det väldigt många i hela Sverige som rider och tränar western.
- Att rida western är att förena nytta med nöje, berrättar han vidare. Har man många djur på bete och något tappat märket i örat eller skall veterinärundersökas, underlättar det betydligt om man är beriden á la western, säger han.
Krister Johansson från Skogen här på Orust liksom de andra ryttarna har samtliga varit och tränat i Falköping fortsätter han och idag har jag kommit ner hit till Orust och den första träningen.
- Ryttarna tävlar i team om tre, berättar Christer Falkenskrantz, en eller två ryttare skiljer ut boskapen, som idag är märkta med ett nummmer på varje sida, de andra passar djuren på vägen mot boxen så att de inte springer tillbaka in i flocken och tryggheten som den innebär. Kalvarna ser hästarna med rytttare som rovdjuret som är där för att ta dem, och känner med största sannolikhet också på sig vem som blivit utvald, berättar han vidare.
Det var inte helt lätt för ryttarna att driva ut de förbestämda djuren från flocken , trots att de var tre till antalet, kalvarna hade sin egen uppfattning om det hela och gömde sig gärna mitt inne i flocken. Av de tre kalvarna med samma nummer var det få team som lyckades få in samtliga i boxen. Ibland fick en annan kalv med fel nummer följa med ner till fållan, den tilläts sedan de andra kommit in, att springa iväg till flocken igen. Att det hela skulle ske på tid, gjorde inte saken lättare.
Ryttarna hade naturligvis också varierande erfarenhet av att driva boskap liksom hästarna, här fanns en unghäst som bara varit med om två eller tre drivningar innan, och den var naturligtvis orutinerad. Här fanns också en hingst och en kraftigare Tinkerhäst, som kanske inte var lika smidig och snabb i vändningarna som de andra varmbloden.
Träningen höll på i en och en halv timme innan det var dags för vila och utfordning av både hästar, ryttare och kalvar.
Men roligt och intressant var det, och kanske också värt att pröva på?.
De ryttare som var med i träningen Esa Kolehmainen,
Krister Johansson, Martin Karnå, Lars-Åke Svensson, Magnus Nilsson, Therese
Karlsson, Annika Norén, Jenny Svensson, Kenneth Westerlund, Cornelia Swedin och
Niklas Josefsson.
0304-452 62 Lisette Andersson
|
